Första advent, polerande och fejande

I söndags firades första advent, och julen närmar sej med stormsteg. Snötäcket lade sej vitt och vackert över våra österbottniska slätter, men regnade bort några dagar senare.
Hemma plockas ljusstakar, kulor och glitter fram, och på båten polerar Jocke rostfritt och mässing så det blänker som nytt.
Att polerandet är förknippat med julpyntande har jag svårt att tro. Antagligen är det ett välbehövligt avbrott i det ändlösa slipandet av båtskrovet.

En ny toa har också kommit på plats, efter att gamla hål för genomföringar har spacklats igen och utrymmet har målats.
Det mesta av tiden till renoveringen går åt till just slipande, och ibland tycker man att allt står stilla och renoveringen står och stampar på stället. Då är det bra att växla arbetsuppgifter, och göra något annat istället. Gärna ett kortare projekt som man ser resultat av snabbare. Toan var ett sånt projekt, dock återstår inkoppling till slasktanken, som vi för övrigt blev tvungna att köpa ny, eftersom den gamla visade sej läcka…

För att återgå till arbetet som vi lägger mest tid på, så har det också hänt en del.
Från däcket har skotskenor och andra delar som är bultade genom däcket avlägsnats, för att de sista bitarna teak skulle kunna tas bort och däcket slipas.
Bultarna är genomgående med bricka och mutter på insidan.
Men för att komma åt muttern måste innertaket ner...












...Och för att innertaket skulle kunna tas ner, behövde först lister och täckbitar först avlägsnas.
Sen var det "lätt" att komma åt muttern under.

Efter att hela däcket slipats, för att få bort de sista limresterna, frästes hålen upp där däckskruvarna suttit, för att få nytt, färskt material åt epoxin att fästa i.















Tunnflytande epoxi som tätar, och binder väldigt bra i glasfibern, sprutades i varje hål med en grov spruta.

Efter att att epoxin härdat, fortsätter arbetet som vi vid det här laget börjar kunna - slipning!

Hur går det med renoveringen?

 -Hur går det med renoveringen? Hur långt har ni hunnit?
Frågor som vi då och då får besvara, men vad ska men egentligen svar?!?  - Njaa, inte så långt…  

Egentligen har vi inte hunnit långt alls, men ändå har vi ju lagt en massa jobb på båten, men allt tar ju så lång tid!
Som jag senast skrev så var decket  nära på bortrivet. Efteråt skulle alla skruvar (som hade skallarna fyllda av epoxi) bort. Egentligen börjar man med att avlägsna skruvarna innan man river decket, men i vårt fall var decket så tunt att ribborna lätt gick av och då blottade skruven som var dold med en teakplugg. Så det blev lättare på det här viset.

Efter att ha skruvat ur alla rostfria skruvar, efter konstens alla regler (läs: tänger, mejslar och skruvdragare), skulle limmet avlägsnas, innan slipningen med maskin kunde påbörjas.

För att avlägsna limmet använde jag ett multiverktyg med vibrerande mjukt blad. Vilket jag upplevde som mest effektiva sättet att få bort det mesta av limmet innan slipningen.

Cm2 blir till m2, minuter till timmar, men sakta växer den färdig skrapade ytan fram. Maskinens batteri räcker ungefär till en m2, så jag har alltid ett extra i laddaren. 

Ytan blir väldigt hal, när man tagit bort alla limrester, så man får akta sej så man inte halkar!

Medan jag jobbat på utsidan av båten, har rörmokaren avlägsnat alla gamla rör och slangar.  Vilket var av största nödvändighet, eftersom tidens tand ätit upp kopplingar och rör, som mer eller mindre brast i händerna på honom. 

Mjuka slangar hade blivit skarpa, och vissa rör hade invändiga beläggningar som var tjockare än rörväggen.

Septitanken i rostfritt visade sej vara sönder frätt, och fick kasseras. En ny är beställd, men den i plast.  

Som jag lovade kommer här en bild på den minsta tvättmaskin jag nånsin sett, 65 cm hög!
Tyvärr tog den upp det största och bästa skåpet i båten, så vi har funderingar på att placera den på något annat ställe senare…

MAD is no:1 ???

 

Ännu en vecka har gått, och med tanke på att renoveringen görs på kvällar och helger, har vi ändå hunnit en hel del.
Decket är nära på helt bortrivet, och slipande av ytan har påbörjats.
Golvskivorna är delvis borttagna och skrovet tvättat på insidan. Tvättmaskin, watermaker och andra större saker är bortmonterade, så att man kommer åt alla slangar och ledningar som ska förnyas.

Tvättmaskinen är för övrigt den minsta jag någonsin sett, och rymmer förhoppningsvis mer än ett par kalsonger per tvätt! =)
     Bild på maskinen utlovas.

 Innan vi körde in båten i hallen, passade vi på att lyfta ur motorn.
I och med att vi renoverar och förnyar en stor del på båten, är det bäst att samtidigt gå igenom och byta slitdelar även på maskinen.

Motorrummet gapar nu tomt ända ner till kölen. Bra läge att rengöra motorrummet, så länge det finns bra med svängrum!

I vintras när vi var ner till Hamburg och tittade på båten, såg vi genast att decket var i uselt skick, och vi räknade med att det skulle bytas, oavsett om det eventuellt senare skulle visa sej att det skulle räcka med en renovering.

Men som vi antog var nog decket så nött att renovering inte var något alternativ. 

Decket är lagt i ribbor med spont emellan för nåten, på vissa ställen var ytan på ribban lägre än sponten.

 På den här årsmodellen är teakdecket både limmat och skruvat, och lossnar som små bitar - ett tidskrävande arbete.

Ett teakdeck ska helst bara tvättas med mjuk svamp eller trasa, och absolut inte med borste, eftersom det nöter ner teaken. På bilden ser man tydligt hur nött deckytan är i jämförelse med den ursprungliga ytan  där beslaget har suttit.

Intressant vad man kan hitta under ytan. 

Kanske snickaren som år 1991 lade decket på vår Najad, förevigade sej med sitt bomärke? Eller är det tidningen "Mad" han syftade på?  

Sodablästring

Många arbetstimmar har förflutit med båtrenoveringen sen jag senast skrev i bloggen. På något vis är det lättare att utföra det fysiska arbetet än att skriva om det…

Botten färgen skrapade vi först, för att det skulle gå snabbare och lättare att sedan låta sodablästra bottnen riktigt ren och fin. På så vis kunde vi säkerställa oss hur skrovet var i skick, och eventuella repor kunde åtgärdas.
Sodablästring är ett skonsamt sätt att avlägsna färg och dylikt, eftersom det bara tar ett lager åt gången. I princip går alla ytor och material att sodablästra.

Jocke prövar att hur lätt det lossnar, med vår egna lilla
sodabläster. Men vi har anlitat en professionell blästrare
som förstås har större sodabläster eftersom hela
skrovet ska blästras.  

Masten tvättad och behandlas med aluminiumolja.

Nu är båten färdig blästrad och inkörd i hallen. Vilket inte var helt bekymmerslöst. Eftersom laven båten står på har väldigt kort bom, var vi tvungna att fixa en förlängning. Den gick dock inte att göra hur lång som helst med tanke på båtens vikt.
Men till all lycka rymdes Valmet precis under fören, med endast cirka 20 cm till godo.

All bottenfärg bortblästrad.

Bomförlängning.

Båten rymdes precis in genom dörröppningen.

Landsvägs cruising

Det blev tidig väckning i morse, idag skulle båten lyftas. Vi stod som tredje båt på tur efter två andra båtar i  ungefär samma storlek som våran Najad.

Vi hade en del att förbereda så vi gav oss i väg tidigt på morgonen, påpylltade med underställ och vinterkläder, för morgonen var kall.
Väl framme möttes vi av kranbilen som redan var uppställd och båtgrannen endast iklädd shorts!
 -Har du sommar ännu? frågade jag honom, och påpekade att jag själv bar vinterkläder.
-Jo, men det blir varmt det här ska du se! fick jag till svar.

Och ja, jag fick nog varmt, men först när solen gått upp, trotts att jag gjorde annat än sprang runt och fotade också! =)

Masten är nermonterad och fast surrad på däck.

Ekipaget blev så långt att lavetten förlängdes för att inte masten skulle hamna på bilens tak.

Alltid bra att använda fendrar! 

Väl framme var det samma procedur men i omvänd ordning.

Enda skillnaden var att vi spände fast vaggan i båten och lyfte allt på samma gång!

Hur sammanfattar jag dagen då?  -Tja, allt gick bättre än man kunnat vänta, vaggan passade som ett smäck (trotts att måtten tagits "mellan tummen och pekfingret", allt hölls på plats, både undre lyft och transport, och bättre väder gick knappast att få!

Så nu återstår grovjobbet. Innan båten ska inomhus, skall skrovet slipas och blästras. Dessutom skall båten tömmas, bara det är en hel del jobb när allt ska bäras ner efter stegen...
  

"Högfärdigheter"

Nu är det bestämt och kranbilen bokad, imorgon ska båten upp.
Det blev lite bråttom in i det sista, men nu är vaggan färdig, målad och allt. Masten som först ska lyftas av är förberedd med lyftlinor, som förhoppningsvis sitter på rätt höjd/ plats.
Den teoretiska punkten är 60% av mastens totala höjd, vilket i vårt fall blev passande nog under det övre spridarparet.
Jag fick den ansvarsfulla uppgiften att vinscha upp Jocke i masten, med argumentet att jag knappast skulle våga ens förbi de undre spridarna… Kanske låg det något i det, det är ju ingen hemlighet att jag fått svårt med höjder "på gamla dar", men det var ju ändå relativt lugnt väder och masten gungade ju inte, så jag trodde mej kanske våga.

Utsikten lär ha varit förträfflig, det mulna vädret till trotts!

-Okej, jag går på en kaffe, vi ses… =)

                   Lite kvällsarbete, men snart är båtvaggan klar.  

Hösten är här

Hösten är här och det börjar snart bli dags att ta upp båten. I torsdags var vi på en trevlig och intressant föreläsning till Nykarleby. Föreläsningen hölls av Linda Hammarberg, som med sin man och barn under skolåldern seglat jorden runt i fyra års tid.
Man fick drömma sej bort en liten stund till sol och värme, trotts höstrusket där ute. Om deras resa går också att läsa på: www.symary.com

Här uppe i Vasa börjar säsongen lida mot sitt slut, och många har redan tagit upp sin båt.
Vi väntar fortfarande på vår vagga, men har börjat förbereda för det annalkande lyftet. Masten ska av och likaså förstås seglen.
Det kom några ordentliga vindpustar mellan varven när seglen skulle ner och ihop vikas, men det lyckades. Vi hann inte bli riktigt klar förrän det började regna duktigt.


Eftersom båten ska renoveras så har vi börjat klä av henne redan nu.

Cockpitglaset och sprayhooden är ner monterad

Bommen ska av

"Judy" sina sista dagar i vattnet. När det är dags för sjösättning
 nästa gång, är det med nytt namn!

Nya madrasser

Sommaren börjar lida mot sitt slut, och snart ska båten upp och renoveras.
Vi har hunnit med flera utflykter och seglingar sen vi kom hem med båten. Valsöarna, Rönnskär och flera kortare seglingar i Vasa skärgård.

Senaste söndag tog vi itu med "madrassprojektet".
Redan i vintras när vi köpte båten, beslöt vi att madrasserna i akterkabinen ska bytas. Dom hade gjort sitt och lite till, och var bara att kassera.
Vi köpte nya skumgummimadrasser i bra kvalitet, tog av fodralet och skar till madrassen efter båtens form.

Vi använde dom gamla madrasserna som mall, och
anpassade till den nya madrassen som var lite tjockare.

"Tekninkern" tillverkade en värmekniv av två klädhängare 

som han spände metalltråd mellan och kopplade acculaddaren till. 

Själv fick jag damma av mina sömnadskunskaper, när fodralen skulle omskräddas. Endast ena långsidan på madrasserna var rak, dessutomvar den inre madrassen formad efter båtskrovet, alltså diagonalt skuren på tjockleken, så det blev en hel del funderande. Men resultatet blev riktigt bra, väntar nu bara att få prova madrasserna på plats.

Etapp 13; Vasa

- Nu är det nog lite kvar! sa vi efter att ha lagt ut från hamnen i Kaskö, onsdag morgon.
Förstås ingen vind idag heller, men hem ska vi, så det är bara att beta av för motor då!
När jag läste "Blaxnäs" på sjökortet, kom jag att tänka på våra bekanta som har villa där ute, och sms:ade frun för att höra hur dom hade det. - Stanna på Gåshällan över natten så kommer vi ut och hälsar på! blev svaret. Tyvärr passerade vi redan Gåshällan en stund tidigare, och tyckte också dagsetappen skulle ha blivit alldeles för kort, så vi måste fortsätta.
Två gånger drog vi ut seglen och försökte segla, men vinden var alldeles för svag, så det var bara att "bita i det sura äpplet" och fortsätta för motor. Vår båt är ingen "lättvindsseglare", utan tung och stabil, och seglar bäst i vindar över 8 s/m.
Jag har börjat känna av en förkylning, och gick för att vila en stund på e.m. Men vaknade brutalt när någon ropade: - Nu blir vi tagna av sjöbevakarna!
Vi som hade fått höra att dom "aldrig tar segelbåtar", blev nu bordade.
Blåstestet var ok, men sen ville dom se registerbevis, och något sånt hade vi förstås inte eftersom båten inte ännu var inregistrerad. Men vi förklarade situationen och uppvisade köpeavtalet, och allt var då i sin ordning.

Äldsta sonen styr vant hamnfarleden in mot Vasklot, "Nagelprick" syns i bakgrunden.

Vi anlade först gästbryggan i Vasa, och hamnvakten kom för att ta emot oss. -Han pratade dialekt! fantastiskt, då är man faktiskt hemma!
Första veckorna ombord, snurrade tankarna på engelska när man gick och lade sej på kvällarna. Under veckan i Mariehamn, började vi nästan prata standardsvenska med familjen också. Men nu hör vi åter dialekt! Då är man hemma!

Kaskö, i kvällssol

Det blev en sen ankomst till Kaskö ikväll. Vid avfärden från Kylmäpihlaja imorse, var det total stiltje, vi fick gå för motor i många timmar. Endast de långa dyningarna vittnade om gårdagens bökiga sjö, som ställde till en himla oreda i båten, när allt som inte satt fast flög omkring.

När vi gått någon timme, tyckte pojkarna att vi skulle stanna och simma. Javisst, vågar dom hoppa i så nog stannar vi!

-Huu, va kallt! var det först dom sa, men sen fortsatte dom hoppa och simma säkert en halv timme.

Timmarna gick under motorgång, yngste sonen stekte plättar till efterrätt, och vi åt med god aptit uppe i sittbrunnen. Visst är det lite lyx att bara gå för motor och slippa slå, gippa eller trimma segel, men motor ljudet skulle man gärna slippa!

En stund under etappen kom vinden faktiskt, men då rakt framifrån, så vi fick kryssa. Vi trimmade seglen i sån balans att båten styrde sej själv och vi behövde bara hålla koll.

Jag håller också alltid koll i pappers sjökortet var vi befinner oss, och det kan faktiskt vara nödvändigt. Igår morse bara helt apropå gick inte ipaddens navigationsprogram att öppna. 

Vi tog dock med oss ner på flyget till Tyskland, plottern ur motorbåten, men vi har haft en del små problem med 12 W uttagen i sittbrunnen (som förmodligen ärjat) och till följd har plottern ibland dött. Så där ser man, krydda med lite besvärliga vatten och hård sjö, så har man ett dilemma, om man bara litat på tekniken.

Port of Kaskinen

Vacker solnedgång vid inloppet till Kaskö

Kylmäpihlaja , Raumo

Om ni bara har hört namnet Kylmäpihlaja nämnas i samband med radions " vädret från kuststationerna", men inte vet nämnvärt mer, så kan jag berätta, för här befinner vi oss nu.

Kylmäpihlaja är som sagt en kuststation, utanför Raumo. Hit går turistfärja varje dag, och restaurangen och hotellet som är belägen i den gamla fyren med vidunderlig utsikt, håller öppet under högsäsong. Här finns ett litet museum som berättar historierna och visar föremål dykare har bärgat från de många skepp som förlist i dessa vatten, främst i orostider. Kylmäpihlaja tillhör också Bottenhavets nationalpark. Här vandrar Storskraken kring fritt bland besökarna, likt hönsen på gården. Långsluttande vattenslipade hällor kryper sakta upp ur havet i.o.m landhöjningen. Havtornen bildar täta snår, och det ständiga bruset från havets möte med klipporna, påminner om dagens ganska bökiga etapp.

Etappen bjöd på bra seglingsvindar men under hela denhär resan har vi inte behövt gippa så många gånger totalt ens som vi gjort idag. Vi hade funderat på att stanna över natten vid fyren Enskär (Isokari) där också en gästhamn finns, men när nu vinden för engångsskull höll i sej och gav så bra fart att vi seglade fram i upptill 9,5kn, så fortsatte vi. Distansen slutade på närmare 60Nm.

Inomskärs var det behaglig segling, men utomskärs blev sjön väldigt bökig till följd av gårdagens blåst.

Säkerhetsselen blev flitigt använd, och det blev lite spännande när vi skulle in genom den ganska smala hamnöppningen i hög sjö.

Väl förtöjda blev det grisfile med kantarellsås. På kantarellerna pojkarna plockade under gårdagen då vi var inblåsta på Bärö. 

Nu en liten utflykt på ön och sen stupar man nog i säng, havet tar ut sin rätt!

Bärö, Kumlinge

Efter nästan en vecka i hamn har vi nästan förlorat våra sjöben... En trevlig vecka kantad av besök i sittbrunnen, utflykter, umgänge med släkt och vänner, och förstås Rock off.

Lördag morgon hade vi bestämt att lägga ut. Etappen började vi med att passera svängbron vid Lemströms kanal och ut på Lumparn. Distansen till Bärö ungefär 30 Nm, vädret var i allafall bra, och det blev en lugn start för den nya besättningen, som i undanvind kunde ligga och lapa sol och bara chilla, medan mötande båtar bar fulla seglingsmunderingen på.

Bärö är en liten holme mellan Kumlinge och Enklinge. På holmen ligger idag gästhamnen "Glada laxen" som tidigare har fungerat som sjöbevakningsstation, men stängde i slutet av nittiotalet till följd av nyare teknik gjorde den överflödig.

Här finns förutom den vanliga servicen både restaurang, en tunnbastu byggd på en flotte, vandringsled och ett utsiktstorn beläget 40 möh. Det sistnämnda är det enda undertecknad inte besökte, men kameran sände jag med de mera modiga!

Bastun var en riktig höjdpunkt, den första riktigt varma sen vi kastade loss för snart tre veckor sen, det i kombination till det kalla havet, blev en fullträff.

Idag sitter vi dock inblåsta här eftersom byig vind och dålig sikt får oss att tveka att fortsätta mot fastlandet.

Fortsättning följer….

De två sista bilderna är tagna idag söndag, och man kan se redan här inne i den skyddade hamnen att sikten är väldigt dålig där ute.