Långa listor!

Nu finns det nedskrivet, svart på vitt! Kalla fakta! Detta (åtminstone) är återstående åtgärder enligt prioritering 1,2eller3! Eftersom tiden är knapp till sjösättningen, gjorde vi upp prioriteringstabeller.

Bara att börja pricka av då.

Det blir intressant att se hur mycket som blir kvar på listan. Förhoppningsvis ingenting, men realisten i mej säger att vi nog har något att fundera på nästa vinter också!  

Idag slipade jag trallarna ur sittbrunnen. Punkten fanns inte med på listan, så det blev inget att pricka av.

Trallarna var så pass väderbitna (som kanske inte syns på bilden) så det var grovlek 40, 80,120, 240 som gällde...

 

Maken har putsat rent inrullningsvinchen som rullar in storseglet i rullmasten. Kullagret var så slut att kulorna fick bytas. 

Eftersom det var en hel del arbete för att komma åt dessa delar är det troligen inget som gjorts kontinuerligt. Hoppeligen går det mycket lättare att rulla in storen!

 

  

Kulorna i fallsvirveln var bättre iskick så det räckte med putsning och nytt vaselin.

Korkdäcket lagt!

Då man har roligt går det snabbt! Och så var det nog med korkdäcket.
Sista biten är nu lagd, men en del är ännu olimmade, eftersom limmet tog slut och vi väntar på mera. Och efter det ska däcket ännu nåtas.
Måste också tillägga att vi lyckats med detta utan någon som helst förkunskap eller tidigare erfarenhet - och det var inga problem!

Vid utformningen av rundningen på mittfisken och ribborna, användes en femkrona!

Ribborna måste möta mittfisken symmetriskt från båda sidorna. Båten är inte symmetrisk så man hamnade förstås att justera ribborna så att man fick symmetri på det hela.
Efter att mittfisken var uppmärkt, utsågad och sandpapprad, lades den tillbaka ovanpå ribborna, så att dessa kunde märkas och sågas. därefter finputsning med mattkniv och sandpapper.

Bästa verktyget är nog multimaster sågen som man med ett snabbfäste kan byta blad på. Finskan har ett passande namn på denna: monitoimikone, fritt översatt: mångfunktionsmaskin.

   

När alla bitar var på plats, plockades ribborna bort i omvänd ordning, så att ribban som som låg ytterst kom överst i högen.
Däcket dammsögs och avfettades, därefter ströks lim ut med en 4mm tandspackla på en sektion i taget. Limmet är endast "öppet" i 15 minuter, så det gick inte att limma för stor yta åt gången.
Varje ribba "kavlades" fast för att ev. luft skulle pressas bort. Till det användes "välten" som syns på bilden till höger.

Mittfisk under tillverkning!

     

För att avstånden mellan ribborna ska bli exakt, lade vi en 4mm bit i varje skarv.
Ett litet "missöde" inträffade dock. Så länge korken är olimmad så utvidgas den av värme och krymper av kyla.
Detta fick vi förstås erfara när vi limmade däcket och det fattades ca 4mm på 9 meter!


                                

Däcket är limmat, nu ska sponten primas och nåtas!

Korkdäck

  Äntligen har arbetet med däcket kommit igång!

Det här är något jag sätt fram emot eftersom jag gillar att snickra och dona. 

Förarbetet innan läggningen kunde påbörjas, var en lång historia, och dessutom måste vissa andra moment göras innan dessutom. Som tex. målningen av cockpit och kanter som angränsar till däcket. 

 

Vi lägger däcket av 36mm breda och 1880mm långa korkribbor med spont för nåtmassan. Ribborna är 9mm tjocka.
Kring alla kanter och luckor läggs först 50mm breda ribbor.
Vi började med att först skrädda till och limma fast dessa.






Korken består av korkgranulat blandat med polyuretan, vilket gör den väldigt slitstark och flexibel.
Eftersom ribborna är så formbara, kunde vi böja ribborna kring de största rundningarna, som tex. cockpit.
Kring de snävare böjarna, såsom kring luckorna sågades bitar ut ur ett större "korkark".




                                                                               

Efter att alla kantribbor och bitar sågats till och ytan rengjorts med avfettning, limmades de fast.

Nu hade vi en fast kant att utgå ifrån inför läggningen av resten av däcket.

Vi tillbringar stor del av fritiden med renoveringen, både helger och kvällar. Jag brukar säga att vi har dejt på båten.

Här delar vi den sista ölen vi hade med oss från Tyskland.

 

   

               

För att få fram en mittlinje använde vi lasern, men vi konstaterade ganska snabbt att styrbordssida inte var symmetrisk med babordssida och vise versa.

I sakta mak växer däcket fram. På stora ytor går det snabbt framåt, men genast det ska skäras till kring luckor och liknande tar det betydligt längre tid.

Korkens färg är ganska lika som den nyslipade teaken som finns kvar i original i sittbrunnen.

  

Efter att alla ribbor snickrats till ska en "mittfisk" som det kallas sågas till, av en 125 mm bred ribba.
Därefter ska allt märkas och plockas bort, för att ytan ska kunna avfestas och läggas lim på.

För att kapa ribborna använder vi en specialsax som mer liknar en kniv. Och för att såga till bitar använder vi endera figursågen med ett fint sågblad, eller den vibrerande multimaster sågen.
Behöver man snickra till eller putsa någon kant, går det bara med en vass mattkniv.

Här finns information att läsa om korkdäcket vi lägger:
www.marinedeck.net

En tillbakablick till sommar och värme

Under den här årstiden när kvicksilvret kryper ner till -20 grader och dagarna är nästan lika mörka som nätterna längtar vi nordbor efter sommar och värme.

Själv tittar jag genom bilderna från sommarens segling hem från Tyskland, och minner mej tillbaka till sommaren och värmen.
För det är ju så med minnen, genom att minnas upplever man resan ännu en gång. Och med lite perspektiv på resan uppskattar man saker på ett annat vis.

Juli 2015
Fulla av förväntningar steg vi av flyget i Hamburg. Båtens gamla ägare skulle följa med på resan, och hade lovat hämta upp oss från flyget. Men ingen var där, vi väntade och letade och letade och väntade, men plötsligt dök dom upp. Det hade varit trafikköer och svårt att ta sej fram...
Sen blev det att leta bilen. De kunde inte komma ihåg på vilken våning i parkeringshuset dom ställt bilen, och att leta en silverfärgad Volkswagen golf i Tyskland är som att leta en nål i en höstack!
Men bilen återfanns och vi lyckades stuva in all packning, och färden på en och en halvtimme mot Eckernförde nära gränsen mot Danmark kunde starta.

De flesta har nån gång hört talas om trafiken på autobahn, och fast jag tidigare själv kört genom Tyskland blev det här en "once in a lifetime" upplevelse.
Att sitta inklämd med all packning i en liten golf, i nästan 160 km/h, och försöka småprata med vår 86 åriga chaufför, krävde koncentration!


Väl framme i Eckernförde hämtade vi båten som låg ute på svaj, för att vi lättare skulle kunna ta ombord vår packning.
Vi åt en god middag och begav oss till butiken för att bunkra mat för ca två veckor.

En timme senare, en överfull shoppingkärra, en korg och famnen full av mat och dryck, kom vi till kassan.

-144€ !!! otroligt! För samma summa hemma överlever man inte mer än veckoslutet!



Efter en god natts sömn, startade vi resan i friska vindar. Och friskare blev dom, när vi skulle lägga till efter första etappen blåste det 16 s/m. Och det var inte utan problem vi lade till vid Spodsbjergen, Langeland.
http://sittbrunnen.blogspot.fi/2015/07/eckernforde-tyskland.html





Fartygen gick på samma kurs mot Kiel kanalen, och på håll kunde man se ett gult band av svavel i luften ovanför.











Andra och sista natthamnen i Danmark, innan överfarten till Sverige,  blev Stubbeköping på ön Falster.
En charmig men sömnig liten stad full av historia.












När hamnkapten kom ner för att uppbära hamnavgiften, samtalade vi förstås på engelska, (danska är ju närmast omöjligt att förstå).
Men av någon anledning frågade jag något av Jocke och vi pratade förstås dialekt på svenska sinsemellan.
Plötsligt avbryter hamnkapten helt euforisk.
-Jag förstår vad ni säger! Pratar ni finska?!?




Ystad angjordes sent på lördag kväll. Lyxyatchar i våra mått mätt låg tätt i den fulla marinan, och i hamnens restaurang pågick festen för fullt.
Det var i Ystad jag bad Jocke ta över som kapten på båten. Hittills hade alltid den gamla ägaren angjort bryggan, och fast han hanterade båten bra, så var jag ofta nervös att vi skulle ramma någon annan båt. Jag visste att jag skulle vara trygg med Jocke som kapten, och i följande hamn hade vi ny kapten, som skötte uppgiften med bravur!




Efter en natt på Utklippan, en skyddshamn utsprängd i berget långt ute till havs, anlände vi till Kalmar, där vi skulle tillbringa två nätter medan vårt stor segel var inne på reparation till segelmakaren.
http://sittbrunnen.blogspot.fi/2015/07/las-palmas.html

Som båtgranne i Kalmar hade vi en finskregistrerad katamaran, som märkligt nog förde  tysk flagga.
När vi stötte på ägaren kunde vi inte låta bli att fråga om det förvillande budskapet.
Jo, det var så att han var tysk, hemma från Kiel, men hade köpt båten i Esbo. Vi upplyste honom om vår omvända situation. Vi skrattade gott åt tillfälligheten att vi skulle råka mötas, som "had done an exchange" som vi sa.

Vidare gick vi till Öland, till en ort med det lustiga namnet Byxelkrok. Väldigt vackert, absolut värt ett nytt besök, en annan gång när man har tid att stanna längre.
http://sittbrunnen.blogspot.fi/2015/07/semestervader-i-byxelkrok-oland.html

Vi startade tidigt nästa morgon, för vi skulle ta oss över tillbaka till fastlandet, närmare bestämt Nynäshamn.
Det blåste duktigt när vi lade ut, och när jag samlat in alla fendrar och tampar så kände jag att jag blev sjösjuk. Jag sov och spydde, sov och spydde, för att sex timmar senare vakna och känna att nu var jag iskick!
Bara att stiga upp då och börja koka mat till det hungriga manskapet!



Till Sandhamn i Stockholms skärgård anlände vi alldeles för sent på en lördag, för att få plats.
Men som tur var hann vi nappa en plats på intilliggande holme.
http://sittbrunnen.blogspot.fi/2015/07/cruisar-i-stockholms-skargard-med-birka.html





















Gräddö marina, blev sista anhalten i Sverige innan överfarten till Åland.
http://sittbrunnen.blogspot.fi/2015/07/aland.html

Från Åland tog Berend båten och flyget hem till Tyskland. Det var med vemod vi tog farväl av honom, efter att ha tillbringat så mycket tid (och utrymme) med varandra så kändes det nästan som att ta farväl av sin egen farfar.

Samma kväll kom våra söner ner, och vi skulle tillbringa en vecka tillsammans med släkt och vänner, och förstås Rock off!

Ett bevis på att jag inte bara sköter markservicen!

Här slutar jag sammanfattningen från sommarens äventyr, eftersom att det på Åland redan kändes som att "nu är vi hemma".
Givetvis går det att fortsätta läsa om resan på länken:
http://sittbrunnen.blogspot.fi/2015/07/baro-kumlinge.html

Gott nytt år!

Äntligen har man vaknat upp ur "julkoman" och kommit igång med renoveringen igen!
Nåja, det var väl inte riktigt sant, utan gäller främst mej själv,  för Jocke har varit flitig och tillbringat mycket ledig tid på båten.

Föråldrade och obehövliga delar av elsystemet har avlägsnats, vilket blev en hel hög av kablar.



Vid navigationsplatsen gapar instrumentpanelen nästan tom efter att föråldrad utrustning avlägsnats.



Durkarna har plockats bort för att komma åt gamla eldragningar. Samtidigt har botten invändigt, kölsvinet tvättats och målats.

                                                                                                                                                                                      

  Vattentanken som ligger infälld i kölsvinet har också tvättats invändigt.
Tanken är uppdelad i fyra fack med skvalpskydd emellan, med mannluckor inte större än ca 20x20 cm.
Arbetet utfördes i blindo, liggande på mage för att nå längst in.

Men först av allt skulle vatten bäras upp efter stegen till båten. Efter tvätt sög jag bort vattnet med vattendammsugare, för att sen bära ner smutsvattnet efter stegen igen.

Det blev en hel del "vattenkonkande" innan tanken var både tvättad och sköljd.











Durkarna har också skrapats rena från gammal lack, samt slipats lena och fria från repor.

Lackningen måste ännu vänta eftersom köldknäppen som slog till med -28 grader även märks inomhus, torkningen och härdningen går trögt. Så bättre vänta på varmare tider!














På tal om varmare tider, så undrar jag nog om vi inte hamnar tillbringa den också här i hallen.

Efter att ha räknat ihop kvarstående arbetstimmar på båten så ser det inte så lovande ut att hinna få båten i sjön.
Men det får ta den tid det tar, det blir säkert svalt och skönt inne i hallen i sommarhettan!  ;)

Hur går det med renoveringen?

 -Hur går det med renoveringen? Hur långt har ni hunnit?
Frågor som vi då och då får besvara, men vad ska men egentligen svar?!?  - Njaa, inte så långt…  

Egentligen har vi inte hunnit långt alls, men ändå har vi ju lagt en massa jobb på båten, men allt tar ju så lång tid!
Som jag senast skrev så var decket  nära på bortrivet. Efteråt skulle alla skruvar (som hade skallarna fyllda av epoxi) bort. Egentligen börjar man med att avlägsna skruvarna innan man river decket, men i vårt fall var decket så tunt att ribborna lätt gick av och då blottade skruven som var dold med en teakplugg. Så det blev lättare på det här viset.

Efter att ha skruvat ur alla rostfria skruvar, efter konstens alla regler (läs: tänger, mejslar och skruvdragare), skulle limmet avlägsnas, innan slipningen med maskin kunde påbörjas.

För att avlägsna limmet använde jag ett multiverktyg med vibrerande mjukt blad. Vilket jag upplevde som mest effektiva sättet att få bort det mesta av limmet innan slipningen.

Cm2 blir till m2, minuter till timmar, men sakta växer den färdig skrapade ytan fram. Maskinens batteri räcker ungefär till en m2, så jag har alltid ett extra i laddaren. 

Ytan blir väldigt hal, när man tagit bort alla limrester, så man får akta sej så man inte halkar!

Medan jag jobbat på utsidan av båten, har rörmokaren avlägsnat alla gamla rör och slangar.  Vilket var av största nödvändighet, eftersom tidens tand ätit upp kopplingar och rör, som mer eller mindre brast i händerna på honom. 

Mjuka slangar hade blivit skarpa, och vissa rör hade invändiga beläggningar som var tjockare än rörväggen.

Septitanken i rostfritt visade sej vara sönder frätt, och fick kasseras. En ny är beställd, men den i plast.  

Som jag lovade kommer här en bild på den minsta tvättmaskin jag nånsin sett, 65 cm hög!
Tyvärr tog den upp det största och bästa skåpet i båten, så vi har funderingar på att placera den på något annat ställe senare…

Sodablästring

Många arbetstimmar har förflutit med båtrenoveringen sen jag senast skrev i bloggen. På något vis är det lättare att utföra det fysiska arbetet än att skriva om det…

Botten färgen skrapade vi först, för att det skulle gå snabbare och lättare att sedan låta sodablästra bottnen riktigt ren och fin. På så vis kunde vi säkerställa oss hur skrovet var i skick, och eventuella repor kunde åtgärdas.
Sodablästring är ett skonsamt sätt att avlägsna färg och dylikt, eftersom det bara tar ett lager åt gången. I princip går alla ytor och material att sodablästra.

Jocke prövar att hur lätt det lossnar, med vår egna lilla
sodabläster. Men vi har anlitat en professionell blästrare
som förstås har större sodabläster eftersom hela
skrovet ska blästras.  

Masten tvättad och behandlas med aluminiumolja.

Nu är båten färdig blästrad och inkörd i hallen. Vilket inte var helt bekymmerslöst. Eftersom laven båten står på har väldigt kort bom, var vi tvungna att fixa en förlängning. Den gick dock inte att göra hur lång som helst med tanke på båtens vikt.
Men till all lycka rymdes Valmet precis under fören, med endast cirka 20 cm till godo.

All bottenfärg bortblästrad.

Bomförlängning.

Båten rymdes precis in genom dörröppningen.