Etapp 13; Vasa

- Nu är det nog lite kvar! sa vi efter att ha lagt ut från hamnen i Kaskö, onsdag morgon.
Förstås ingen vind idag heller, men hem ska vi, så det är bara att beta av för motor då!
När jag läste "Blaxnäs" på sjökortet, kom jag att tänka på våra bekanta som har villa där ute, och sms:ade frun för att höra hur dom hade det. - Stanna på Gåshällan över natten så kommer vi ut och hälsar på! blev svaret. Tyvärr passerade vi redan Gåshällan en stund tidigare, och tyckte också dagsetappen skulle ha blivit alldeles för kort, så vi måste fortsätta.
Två gånger drog vi ut seglen och försökte segla, men vinden var alldeles för svag, så det var bara att "bita i det sura äpplet" och fortsätta för motor. Vår båt är ingen "lättvindsseglare", utan tung och stabil, och seglar bäst i vindar över 8 s/m.
Jag har börjat känna av en förkylning, och gick för att vila en stund på e.m. Men vaknade brutalt när någon ropade: - Nu blir vi tagna av sjöbevakarna!
Vi som hade fått höra att dom "aldrig tar segelbåtar", blev nu bordade.
Blåstestet var ok, men sen ville dom se registerbevis, och något sånt hade vi förstås inte eftersom båten inte ännu var inregistrerad. Men vi förklarade situationen och uppvisade köpeavtalet, och allt var då i sin ordning.

Äldsta sonen styr vant hamnfarleden in mot Vasklot, "Nagelprick" syns i bakgrunden.

Vi anlade först gästbryggan i Vasa, och hamnvakten kom för att ta emot oss. -Han pratade dialekt! fantastiskt, då är man faktiskt hemma!
Första veckorna ombord, snurrade tankarna på engelska när man gick och lade sej på kvällarna. Under veckan i Mariehamn, började vi nästan prata standardsvenska med familjen också. Men nu hör vi åter dialekt! Då är man hemma!

Kaskö, i kvällssol

Det blev en sen ankomst till Kaskö ikväll. Vid avfärden från Kylmäpihlaja imorse, var det total stiltje, vi fick gå för motor i många timmar. Endast de långa dyningarna vittnade om gårdagens bökiga sjö, som ställde till en himla oreda i båten, när allt som inte satt fast flög omkring.

När vi gått någon timme, tyckte pojkarna att vi skulle stanna och simma. Javisst, vågar dom hoppa i så nog stannar vi!

-Huu, va kallt! var det först dom sa, men sen fortsatte dom hoppa och simma säkert en halv timme.

Timmarna gick under motorgång, yngste sonen stekte plättar till efterrätt, och vi åt med god aptit uppe i sittbrunnen. Visst är det lite lyx att bara gå för motor och slippa slå, gippa eller trimma segel, men motor ljudet skulle man gärna slippa!

En stund under etappen kom vinden faktiskt, men då rakt framifrån, så vi fick kryssa. Vi trimmade seglen i sån balans att båten styrde sej själv och vi behövde bara hålla koll.

Jag håller också alltid koll i pappers sjökortet var vi befinner oss, och det kan faktiskt vara nödvändigt. Igår morse bara helt apropå gick inte ipaddens navigationsprogram att öppna. 

Vi tog dock med oss ner på flyget till Tyskland, plottern ur motorbåten, men vi har haft en del små problem med 12 W uttagen i sittbrunnen (som förmodligen ärjat) och till följd har plottern ibland dött. Så där ser man, krydda med lite besvärliga vatten och hård sjö, så har man ett dilemma, om man bara litat på tekniken.

Port of Kaskinen

Vacker solnedgång vid inloppet till Kaskö

Kylmäpihlaja , Raumo

Om ni bara har hört namnet Kylmäpihlaja nämnas i samband med radions " vädret från kuststationerna", men inte vet nämnvärt mer, så kan jag berätta, för här befinner vi oss nu.

Kylmäpihlaja är som sagt en kuststation, utanför Raumo. Hit går turistfärja varje dag, och restaurangen och hotellet som är belägen i den gamla fyren med vidunderlig utsikt, håller öppet under högsäsong. Här finns ett litet museum som berättar historierna och visar föremål dykare har bärgat från de många skepp som förlist i dessa vatten, främst i orostider. Kylmäpihlaja tillhör också Bottenhavets nationalpark. Här vandrar Storskraken kring fritt bland besökarna, likt hönsen på gården. Långsluttande vattenslipade hällor kryper sakta upp ur havet i.o.m landhöjningen. Havtornen bildar täta snår, och det ständiga bruset från havets möte med klipporna, påminner om dagens ganska bökiga etapp.

Etappen bjöd på bra seglingsvindar men under hela denhär resan har vi inte behövt gippa så många gånger totalt ens som vi gjort idag. Vi hade funderat på att stanna över natten vid fyren Enskär (Isokari) där också en gästhamn finns, men när nu vinden för engångsskull höll i sej och gav så bra fart att vi seglade fram i upptill 9,5kn, så fortsatte vi. Distansen slutade på närmare 60Nm.

Inomskärs var det behaglig segling, men utomskärs blev sjön väldigt bökig till följd av gårdagens blåst.

Säkerhetsselen blev flitigt använd, och det blev lite spännande när vi skulle in genom den ganska smala hamnöppningen i hög sjö.

Väl förtöjda blev det grisfile med kantarellsås. På kantarellerna pojkarna plockade under gårdagen då vi var inblåsta på Bärö. 

Nu en liten utflykt på ön och sen stupar man nog i säng, havet tar ut sin rätt!

Bärö, Kumlinge

Efter nästan en vecka i hamn har vi nästan förlorat våra sjöben... En trevlig vecka kantad av besök i sittbrunnen, utflykter, umgänge med släkt och vänner, och förstås Rock off.

Lördag morgon hade vi bestämt att lägga ut. Etappen började vi med att passera svängbron vid Lemströms kanal och ut på Lumparn. Distansen till Bärö ungefär 30 Nm, vädret var i allafall bra, och det blev en lugn start för den nya besättningen, som i undanvind kunde ligga och lapa sol och bara chilla, medan mötande båtar bar fulla seglingsmunderingen på.

Bärö är en liten holme mellan Kumlinge och Enklinge. På holmen ligger idag gästhamnen "Glada laxen" som tidigare har fungerat som sjöbevakningsstation, men stängde i slutet av nittiotalet till följd av nyare teknik gjorde den överflödig.

Här finns förutom den vanliga servicen både restaurang, en tunnbastu byggd på en flotte, vandringsled och ett utsiktstorn beläget 40 möh. Det sistnämnda är det enda undertecknad inte besökte, men kameran sände jag med de mera modiga!

Bastun var en riktig höjdpunkt, den första riktigt varma sen vi kastade loss för snart tre veckor sen, det i kombination till det kalla havet, blev en fullträff.

Idag sitter vi dock inblåsta här eftersom byig vind och dålig sikt får oss att tveka att fortsätta mot fastlandet.

Fortsättning följer….

De två sista bilderna är tagna idag söndag, och man kan se redan här inne i den skyddade hamnen att sikten är väldigt dålig där ute.

Åland

Lade ut från Gräddö gästhamn på söndag morgon, med en lätt regnskur som avsked. Men det tog inte länge så trängde några solstrålar sej trävande genom molntäcket.

Väl ute spirade vi ut förseglet, och seglade då "butterfly" eller "psalmbok" som man kallar det när man har storseglet åt ett håll och förseglet åt det andra. Vi hade vinden lite snett bakifrån och detta gav god fart.

Ålandshav bjöd på ganska bökiga vågor, som ville lägga båten på sidan, och det blev en hel del rullande...

Under denhär etappen såg nio passagerarfärjor, mesta vi set på en och samma etapp, men vi seglade  ju längs deras rutter också.

Vi hade förbokat plats i östra hamnen, och blivit tilldelade nr. 7, men ingen skyltning utifrån fanns så vi fick lov att tillfälligt förtöja oss långsides ute på kajen, och gå iland för att kolla.

Vi hade bokat för 14 meter vilket är längre än båten, men pålarna man skulle in mellan var så långt ute, och svängrummet utanför alldeles för litet, så det blev en omöjlighet att komma in för oss med en segelbåt som inte svänger lika bra som en motorbåt. 

Efter några försök, en tillbucklad lantärna, många båtgrannar som hjälpte, och hamnpiloten som från pilotbåten med lina drog vår akter sidledes, kunde vi lägga till.

Berend, vår gäst ombord som har seglat jordenrunt i fyra års tid, sa när vi väl var förtöjda: Det här var den mest trånga marinan jag nånsin besökt!

På kvällen gick vi ut och åt avskedsmiddag med Berend som skulle mönstra av och flyga hem till Tyskland. 

Att båtens tidigare ägare kunde komma med var en verklig tillgång, eftersom han kunnat visa oss hur allt fungerar varefter behovet infunnit sej.

Vi är väldigt tacksamma för allt han lärt oss, samt alla oförglömliga historier han berättat från alla platser han besökt under sina äventyr. 

Cruisar i Stockholms skärgård - med Birka

Efter 16 timmar nådde vi på torsdag kväll Nynäshamn. Vacker och lugn kväll, nästan helt vindstilla. En gammal bekant sedan länge bosatt i Stockholm, som sett att vi anlänt via Facebook, kom ut för att hälsa.

Fredag förmiddag lade vi ut efter att ha bunkrat mat för en vecka till, och fyllt på dieseln ifall vindarna skulle svika. Destinationen hade vi satt till Sandhamn, men alldeles för sent ankomna, var alla platser fulla, eftersom det är ett inneställe för stockholmarna. Vi hade nästan gett upp, när en båt lämnade sin plats från intill liggande lökholmen, så vi var inte sena att nappa den eftersom även andra båtar sökte plats. Mycket vacker holme som KSSS driver service och upprätthåller.

    Sandhamn

Lördag morgon bjöd på regn när vi lade ut, men efter någon timme skingrade sej molnen och solen kom fram. Efter en del kryssande var vi framme vid Gräddö gästbrygga, ca sex kilometer från Kapellskär landvägen. Imorgon tar vi en lite längre etapp över till Mariehamn, och östra hamnen där vi tillsammans med våra söner som kommer ner, kommer att tillbringa några dagar framöver under festivalen "Rock off". 

Semesterväder i Byxelkrok, Öland

Igår morse när vi lade ut från Kalmar, mötte vi en stor katamaran, från USA. A long trip to go, betydligt längre än vår!

Dagen bjöd på en del segling i undanvind, vilket innebär att du färdas lika snabbt som vinden, och då känns det som om det vore vindstilla nästan. Men däremellan dog vinden nästan helt bort, och vi fick gå för motor en hel del.

Vi passerade Borgholmsslott, men fortsatte till Byxelkrok på toppen av Ölands östrasida. Hamnen verkade ganska full, men hamnkaptenen kom cyklande och visslade i domarvisslan -Ner här! ropade han, så det var bara att lyda, kanske fanns det något ledigt...

Men icke, alla bojar var upptagna, och efter kajen låg redan tre båtar surrade i varandra. Vi hamnade som tredje båt, fast i en annan finsk båt från Pori.

-Vi var nog den sista som rymdes hit! sa vi, men ack så fel vi hade! Båt efter båt kom, och alla blev de beordrade att långsides mot varandra. När raden framför oss hade sex båtar på rad, och inte ens en halv båt till skulle ha rymts i raden, så ropade jag till hamnkaptenen att vi är på en transportsegling och ämnade lägga ut kring 4-5-tiden imorgonbitti.

Och det var nog tur att jag gjorde för annars hade vi nog suttit fast där till långt in på dagen.

Byxelkrok, var en trevlig hamn, med små röda handelsbodar och badstranden alldeles intill.

Smörgåskastning var enkelt, alla stenar var platta!

Efter att med både linor och kex, dragit och knuffat oss ut mellan alla båtar i marinan, är vi nu på väg mot Nynäshamn, en sträcka på närmare 100 Nm, och den längsta sträckan hittills.

Från morgonen och fem timmar framåt var det god segelvind kring en 10 m/s, men därefter började vinden avta och vi fick lov att ta motorn till hjälp för att upprätthålla farten. Men visst är det skönt i sittbrunnen, bikiniväder precis som igår!

Ingen semester- bara jobb...

Eftersom vi blev tvugna att tillbringa en dag i Kalmar, i väntan på att segelmakaren skulle förstärka sömmarna som gått upp i vårt storsegel, hade vi planerat besöka Kalmar slott och staden i övrigt.
Men mer upptagna av sysslor har vi nog inte varit en enda dag under detta äventyr.
-Tvättstugan att passa, -bunkring av mat för ännu en vecka, -putsande och fejande både inne och ute på båten, -besök till marinshoppen för en del nödvändigheter, så sightseeingen hann vi inte med.
Men nu kan vi med gott samvete segla vidare mot Ölands nordspetts imorgonbitti.

Fendrarna fick nya strumpor när vi ändå höll på, men till den stora runda fanns det ingen strumpa att köpa. Men vår händige gäst ombord hade förstås en lösning:

Las Palmas?

Efter en god natts sömn långt ute, lade vi ut kursen 13'. Dagen bjöd på lite vind,  och någon regnskur varvat med solsken. Men motorgång blev det i över åtta timmar...
Lite tråkigt blev det allt, så rastlösheten drev oss till handling, och vi skurade hela däcket rent från alger och smuts. Det tog oss nästan hela dagen, men resultatet var verkligen värt besväret.
Destinationen:

P

Ja, den skulle man verkligen kunna ta fel på, men vi är faktiskt fortfarande i Sverige. Närmare bestämt i Kalmar. 

Efter en god middag besök till segelmakaren och en varm dusch med kall bastu, sitter vi nu och njuter av den ljumma kvällen och ett glas rött. Härifrån fortsätter vi till Ölands nordspetts på onsdag morgon, så vida vårt segel hinner bli reparerat...

Utklippan

Efter mer än tolv timmar och 77,6 Nm har vi nu ankrat på en liten ö, mitt ute i havet.

Inte många händelser under denna etapp, som mest bestod av hav utan land i sikte och ingen vind.

En gång räknade vi faktiskt nio fraktfartyg och passagerarfartyg samtidigt, men i övrigt verkade vi vara de ända seglarna denna vackra dag.

Utklippan blev utsprängd ur berget på 1930-40-talet, för att fiskare och säljägare skulle få en skyddad hamn långt ute. Här finns lämningar av husgrunder från dessa tider.

Vi ligger längst ute av tre Najader surrade i varandra, så vi får nog ställa klocka tidigt imorgon...

Etapp 3; Ystad, Sverige

Är det någon/ något som har häftiga humörsvängningar, så är det vädret!

Tidigare etapper har vi fått kämpa i tuff sjö och byig vind, och dessutom legat inblåst i hamn.

Men nu från det ena till det andra har humöret svängt, och vi har nästan ingen vind alls, utan måste gå för motor.

Solen värmer och det är rena semestern att bara chilla, sola och läsa.

Jocke fiskar ju så klart medan han njuter av en välförtjänt "lemonad-öl" han fick av båtgrannarna han hjälpte i land i onsdags.

Och visst nappar det; massor av gräs som slitits loss i stormen, och så denna lilla firre som simmat i vägen för kroken.

Stubbeköping

Efter att försökt fördriva torsdagen, inlåst i Spodsbjergen, Langeland, med diverse fix och fördröjelser, har vi idag lagt ut. 

Jocke fiskade förstås, som alltid när tillfälle ges, dock utan framgång.

Själv roade jag mej med att promenera runt i byn och fotografera de vackra små trädgårdarna. Otroligt att så vackra buskar och blommor orkar växa på en så vindpinad ö.

Fredag förmiddag började vinden avta och vi lade ut 10.00. Vinden var ändå så kraftig (10 m/s) att vi endast gick med genuan.

Nästan genast efter att vi lagt ut, såg vi en stor (114m) fyra mastad skuta "Kruzenshterna" med destination Kalingrad.

En hel del fraktfartyg gick i närheten, med endast en behövde vi ändra vår kurs och veja för.

Vinden var ganska byig och blåste uppemot 20 m/s i topparna, men strömmen motarbetade oss en del.

18.00 eller 8 h senare lade vi enkelt till i Stubbeköping, på ö Falster, fortfarande i Danmark. Härifrån planerar vi gå till Ystad, Sverige imorgon 

Eckernförde, Tyskland

Här startar vårt äventyr och förhoppningsvis nya hobby. 

Senaste vinter köpte vi vår drömbåt vi länge letat efter i Hamburg , Tyskland. Isen låg ännu länge uppe hos oss i österbotten, så vi bestämde avhämtning till början av juli då vi hade semester.

Sagt och gjort nu är den dagen här och vi har påbörjat vår segling hemåt. Med oss förutom mej själv och Joakim har vi den förra ägaren Berend. 

Berend har seglat dessa vatten tidigare och har fria händer att planera rutter och etapper.

Den första etappen gick mellan Eckernförde, Tyskland och Spodsbjerg på Danska Langeland. 

Klockan ringde 05.00, vi åt frukost och lade ut 06.30. Vi seglade "psalmbok" med storseglet åt babord och förseglet på spinnakerbommen åt styrbord eftersom vi nästan hade vinden  rakt akterifrån.

Eckernförde ligger ganska nära Kiel kanalen och vi såg en hel del fraktfartyg och färjor. AISen meddelar oss om fartygen redan innan vi kan se dem. En som vi såg men som inte sände ut signal var en tysk ubåt över vatten. Militären har en bas i Eckernförde och vi såg senare också krigsfartyg.

Till lunch hissade vi den danska artighets flaggan, medan vinden stadigt ökade. Vi hade nu rullat in förseglet och gick endast med storen.

Regn var på väg och vi hann bara reva storen så var det över oss med all kraft, och vi gjorde över 10 knop som bäst, med endast revad storsegel.

Hamnöppningen till Spodsbjerg var lite svår att upptäcka, öppningen bredvid syntes desto bättre för där gick färjan till Lolland in.

Vi hade en hel del trubbel att lägga till i den hårda vinden ( 7 beaufort, 15 m/s), men lyckades. Efter att vi fått av oss sjökläderna skålade vi med en tysk öl, för den lyckad första tripp.

Båtarna som lade till efter oss hade betydligt mer bekymmer, både linor och besättning hamnade i vattnet. Trots att vi grannbåtar hjälpte allt vi kunde...

Det sägs ju att skadeglädjen är den enda sanna glädjen, men någon skadeglädje var det väl inte, men nog kändes det bättre att veta att vi inte var de största klåparna som lagt till denna dag! 😜