Kylmäpihlaja är som sagt en kuststation, utanför Raumo. Hit går turistfärja varje dag, och restaurangen och hotellet som är belägen i den gamla fyren med vidunderlig utsikt, håller öppet under högsäsong. Här finns ett litet museum som berättar historierna och visar föremål dykare har bärgat från de många skepp som förlist i dessa vatten, främst i orostider. Kylmäpihlaja tillhör också Bottenhavets nationalpark. Här vandrar Storskraken kring fritt bland besökarna, likt hönsen på gården. Långsluttande vattenslipade hällor kryper sakta upp ur havet i.o.m landhöjningen. Havtornen bildar täta snår, och det ständiga bruset från havets möte med klipporna, påminner om dagens ganska bökiga etapp.
Etappen bjöd på bra seglingsvindar men under hela denhär resan har vi inte behövt gippa så många gånger totalt ens som vi gjort idag. Vi hade funderat på att stanna över natten vid fyren Enskär (Isokari) där också en gästhamn finns, men när nu vinden för engångsskull höll i sej och gav så bra fart att vi seglade fram i upptill 9,5kn, så fortsatte vi. Distansen slutade på närmare 60Nm.
Inomskärs var det behaglig segling, men utomskärs blev sjön väldigt bökig till följd av gårdagens blåst.
Säkerhetsselen blev flitigt använd, och det blev lite spännande när vi skulle in genom den ganska smala hamnöppningen i hög sjö.
Väl förtöjda blev det grisfile med kantarellsås. På kantarellerna pojkarna plockade under gårdagen då vi var inblåsta på Bärö.
Nu en liten utflykt på ön och sen stupar man nog i säng, havet tar ut sin rätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar